Känslig
Det har jag fått höra ganska många gånger... "du e så känslig"... "va inte så känslig" bla bla blaaaa... jag e så trött på att höra det, låt mig vara känslig om jag vill! Och jag är faktiskt glad att jag är det, för jag är övertygad om att jag uppskattar små saker så mycket, som andra helt enkelt går förbi och missar. Att kastas mellan euforisk glädje och svart förtvivlan är inte lätt, och jag har länge undrat hur jag ska hantera att man faktiskt har så mycket känslor.. På nåt sätt tror jag det först och främst handlar om att acceptera att man faksitkst ör som man är och att vi alla är fantastiska! Sen behöver jag hitta ett sätt att få ur känslorna på nåt sätt...genom att måla, genom musik, nånting som gör mig glad och kanaliserar alla känslor som rusar i kroppen. Klart att dom inte bara kan yra runt därinne, det gör ju vem som helst galen! Det blir mitt mission i sommar, att hitta sätt att få utlopp och uttrycka sig!